Sida 37
Arbetet bland vårt lands prostituerade qvinnor och fängelsets barn
Begärde åter inträde på Södra arbetsinrättningen, dit hon kom den 27 nov. 1878, men sjuknade samma natt och låg till sängs till följande febr. månad. I juli utskrefs hon derifrån och sökte åter inträde på Ersta magdalenahem, dit hon kom den 25 aug. 1879 och var der 11/2 år. Hon ansågs der vara “mycket svår.“ Till följd af sitt uppförande skiljdes hon derifrån, men plats anskaffades henne i Enköping, der hon sjuknade och återvände snart till Stockholm, hvarpå hon sökte inträde å skyddshemmet vid Hvita Bergen och der intogs den 26 okt. 1881.
Härmed börjar en ny period af Klaras lif. Vi mottogo henne, i ordets fulla bemärkelse, en ruin. Hennes helsa var bruten, bröstet hårdt angripet; ett otygladt lynne lät henne stundom liksom sticka omkring sig som en törnbuske, men ibland erkände hon det, önskande det vara annorlunda, men var sig ej sjelf mäktig. Klara, om någon, behöfde hjelp. Den första hjelp Klara erfor var, tror jag, att hon kände sig älskad. Hon hade icke haft öfverflöd af den rosen under sitt bittra lif. Man fick jemka med henne annorlunda än med andra. Ett litet exempel: En dag blef jag ombedd att tala med henne, emedan ett af hennes våldsamma utbrott egde rum: hon plägade då ej ens gå till bordet och äta, lemnade sitt arbete o. s. v. Jag försökte först att tala allvarsamt med henne, men då jag märkte henne vara alldeles otillgänglig, lemnade jag henne och suckade till Herren om ingång till hennes hjerta. Hon var grufligt förbittrad och utfor mot hela hemmet och alla dess invånare — dock en undantagen: jag visste att Klara hade en favorit — en ko, som Herren skänkt oss och som Klara skötte med största trohet. Då jag återvände till Klara, började jag att samtala om kon, hvarvid Klaras ansigte efterhand uppklarnade, tills jag inföll: “men, kära Klara, då äro ju ändå inte alla svåra och elaka på skyddshemmet, två äro ju snälla: kon och Klara!“ hvarpå Klara, halft blidkad svarar: “mamsell är snäll hon också.“ Nu hade jag ingång. “Men, kära Klara, äro vi båda snälla, Klara och jag, vet du hvad då vi båda hafva att göra? Då hafva vi att börja vara snälla och vänliga mot alla de andra, så kanske de till sist blifva snälla också — så gör Jesus mot oss.“ Och
Källa: Project Runeberg ·