Sida 49
Arbetet bland vårt lands prostituerade qvinnor och fängelsets barn
hans nåd. Hennes väsende blef så förändradt. Hon blef stilla och ljuflig. På Sabbatsbergs sjukhus, dit hon tidtals måste komma, fick hon vara ett litet ljus bland patienterna genom sitt tålamod och sin hjelp-samhet.
Hon kände vid denna tid en brinnande lust att resa till sitt fädernehem i Småland. År 1887 fick hon denna sin önskan uppfylld; hon fick der vittna 0111 den nåd, som var henne vederfaren, men, bemött med samma bitterhet af sin sjufmor, var hon glad att få återvända till sitt ,“hem“ vid Ii vita Bergen, som hon lärt att älska, och var det hennes hjertas åstundan att här få stanna till sin död. Det var kärt för oss att kunna gå hennes önskan till mötes. Oaktadt hennes sjukdom medförde stora svårigheter, var hon oss till stor glädje. 1 Guds ord hade hon sin fröjd och sin lust. Hon berättade ofta, jublande, huru något dunkelt skriftställe för henne blifvit klart. Om hon någon gång felade i ord eller handling hade hon ingen ro förr än hon fick omtala det och bedja om förlåtelse. Med hänsyftan på hennes nuvarande och förra lit sade hon: “Ja, det är nad. idel nåd.“
Den 13 dec. 1890 nedlades hon på sin sista sjukbädd. Hon berättade med glädje huru hon en morgon hörde «n röst ropa sig vid namn; hon reste sig upp och såg sig omkring, men ingen var der. l)å hon åter lagt sig ned hörde hon samma röst: “Mathilda, sök icke hjelp hos andra, jag är din Gud.“
Julafton sökte vi göra det så trefligt som möjligt i hennes lilla rum. Der var en “julstake" tänd och en stor del af hemmets invånare kommo dit och sjöngo julsånger för henne. Särskildt gladde det henne, då en af hennes kamrater sjöng utanför hennes dörr: “Jag är så glad, att Jesus är min“, “Jesus är din", o. s. v. En gång, då hon klagade öfver att hon under de svåraste plågorna icke förmådde någonting, hvarken bedja eller tänka, fick hon obeskriflig tröst genom en af hennes kamraters svar: “Då du sjelf intet förmår, sa bär ju Jesus dig.“ “Endast Jesu blod förslår,“ sade hon med glädje, “Jesu blod borde stå skritvet öfverallt." Ofta ville hon höra sjungas en sång, som börjar: “Håll
Återblick. ^
Källa: Project Runeberg ·