Sida 5
Konsten är icke något tillfälligt. Det att människosläktets historia är till sitt väsen kulturhistoria, det att kulturhistorien i sin ordning framställer en utveckling af mänsklig konstverksamhet, i hvars skeden folkens olika skaplynnen och tidehvarfvens olika signaturer framträda i en för våra sinnen förnimlig gestaltning — det är icke en slump, icke en lek af omständigheterna. Det har samma grund i världsordningen och är lika oskiljaktigt förenadt med hennes lagar, som att ett kosmiskt töcken format sig till ett solsystem, att lif uppkommit på de kring solen bildade planeterna, att det uppkomna lifvet rört sig med stegrad känslighet och stegradt medvetande genom serier af mer och mer utbildade organismer, samt att, hvad vårt jordklot vidkommer, människan framträdt där som den tills vidare sista och till medvetandet mest fullkomnade varelsearten.
Ehuru vi äro parter i målet och tala för vår egen sak, då vi påstå, att människan är fullkomligare än de andra organismerna på denna planet, så be-höfva vi likväl icke frukta, att omdömet är grundadt
Det sköna och dess lagar. I
