Sida 143
I LI'N1> 185 1 — 52 143
Hvad Fichte känt och hvad en Schelling anat,
dä först kan nå en sann realitet,
och Konfutzé, som Andens vägar banat,
då först förstår sin objektivitet.
Vid tänkats afgrund jaget häpet stannar,
där möjligheten i oändlig form,
en olöst gåta lik, sig själf förbannar
i toner hvinande som nordanstorm.
Ty existensen finns ej i sitt vara,
principet» strider mot sin egen grund, och alla, alla evigheters skara uppslukas girigt utaf en sekund. Och Tidens skepp mot Rummets bankar strandar, det absoluta finns blott relativt. Materien sig med Andens urstoff blandar, det positiva verkar negativt.
Men hvilken tröst! Hvad hvarje väsen känner, kan blott subjekt-objektet rätt förstå; och Pleroma — hur het dess stråle bränner, äoners fullhet svalkar hon ändå. Totalitetens attribut, det hvilar i accidensens receptivitet, och oförnuftet aprioriskt ilar att aposterioriskt nå passivitet.
Emellertid blef det snart klart för ledamöterne, främst för Rydberg, att det egentligen icke var rätt att på detta sätt systematiskt skämta med en i grunden god och välvillig kamrat. Rydberg åtog sig att upplysa Krook om att man dragit växel på hans naivetet och had honom förlåta obetänksam-
Källa: Project Runeberg ·
