Sida 495
DET LITTERÄRA GÖTEBORG 1856—02
489
gränser. Redan från gossåren originellt anlagd, hade han genomgått växlande lefnadsöden, hade i sina ynglingaår vistats i främmande världsdelar och tillhörde det slags folk, som icke just i sina berättelser minska äfventyrligheten af genomgångna lefnadsöden; brast något i märkvärdighet, så ersattes det af hans vildt irrande inbillnings-kraft, och otroliga voro de historier, som kunde finna väg ifrån hans af svarta vaxade mustascher prydda läppar.
Axel Krook berättar i en minnesruna efter hans död, aff ban ursprungligen gjorde Nybergs bekantskap, då denne var språklärare i Stockholm och utgaf sig vara infödd fransman, »vicomte d Aubry», hvilket lians sydländska yttre med det mörklockiga, noga friserade håret, de blixtrande ögonen och de sydsolsbrynta kinderna ej syntes motstrida. Nyberg berättade då en historia, att lian var ättling af den riddare Aubry de Montdidier, som på Karl V:s tid blef så märkvärdig för sin hunds skull; riddaren hade lön-mördats i närvaro af denna hund, och det stackars kreaturet brann af raseri emot sin herres mördare, som ban anföll hvar dag ban mötte honom, hvilket till slut gaf anledning till att bofven blef misstänkt och måste underkasta sig »Gudsdom» i en duell med hunden, därvid mördaren dukade under och bekände. Denne ädle riddares ättling, språk-
Sigfrii) Nyberg.
Källa: Project Runeberg ·
