Sida 180
1 ö4
viktor rydber(i
ord, så gömma de dock förvisso en sanning: utan Hedlund hade han aldrig blifvit den Viktor Rydberg han blef.
Jag vill för denna min uppfattning, som möjligen kunde antagas vara partisk, anföra äfven andras vittnesbörd. Oscar Svahn yttrar i »Våra öfversittare» efter en längre utveckling:
»Ho kan utspana ett människolifs ofödda möjligheter, och dock kan jag sällan tänka på min ungdomsvän utan att spörja: "Hvad hade blifvit af Viktor Ryd berg, om ban ej i behaglig tid påträffats. A. Hedlund?'»
C. J. Meijerberg — bådas förtrogne vän — yttrar i några minnesord i »Julkvällen» 1895:
»Det har tvifvelsutan varit af stor betydelse för Rydbergs utveckling, att han så tidigt i sitt lif kom under inflytande af en person, som så väl som Hedlund förstod uppskatta begåfningen, stärka hågen och sporra verksamhetslusten hos den ännu öfver sig själf och sin andes rika möjligheter oklare unge mannen. Umgänget mecl Hedlund gaf åt Rydbergs sinnesriktning en allvarligare prägel. Hedlund eggade honom till arbete och till de sysselsättningar som sedan blefvo hans uppgift.»
Carl Rydberg skrifver 1865 till Hedlund:
»Bilden af min och min brors varmhjärtade välgörare och vän äfvensom af denne broder står ständigt för mig. Det är din mer än broderliga vänskap, människokännedom och praktiskhet som sporrat och satt min broder i tillfälle att uträtta hvad ban gjort. Viktor
Källa: Project Runeberg ·
