Sida 202
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
rimsmed. Våra unge poeter hafva därför alt kämpa med många svårigheter. De måste höja sig öfver hopen af rimmare och prestera något hvarigenom de ådraga sig den liknöjda allmänhetens uppmärksamhet.
Bland de unga viljor, som försökte detta, vore också Bjursten. Rydberg uttalar sig ganska skarpt mot dennes romanförsök, i hvilka ban ensidigt imiterat den af Rydberg beundrade Eugene Sue, och säger att Bjursten »satte pricken på sin litterära olyckas i» genom tvänne ströftåg in på det drama-^ tiska området. Men i motsats härtill framhåller kritikern hans nu utgifna diktsamling: »Minnen från Gripsholm». Med denna hade Bjursten eröfrat en hög plats bland det unga Sveriges skalder, och man skulle önska, att hans antecedentia voro sänkta i .glömskans djup och att ett sådant verk som detta blefve grundvalen för hans framtida litterära verksamhet.
Två år senare gaf Bjursten Rydberg ny anledning -till uttalanden rörande tidens allmänna poetiska hållning.
I Svenska Tidningen hade nämligen den 9 juni 1858 lästs en med hans signatur Ernst Ludvig undertecknad uppsats, där Bjursten bl. a. frågar:
»Hvad är det väl som dagligen nästan uteslutande predikas för vårt tidningsslukande folk? Ar det väl skönhetens, sanningens, sedlighetens eviga idéer, som man söker göra fruktbärande och för hvilka man kämpar med ordets och intelligensens makt? Ar det den stora diskussionen, som icke afser person utan sanning och sak? Eller är det icke snarare en mammonsdyrkan,
Källa: Project Runeberg ·