Sida 225
LITTERÄRA I'P PS ATS ER
221
väl mycket en apolqgi för hans författarskap och personlighet, hvilkas svaga sidor han icke beaktar, åtminstone icke kritiserar, oaktadt man i grunden väl svårligen kan tänka sig tvänne mera skiljaktiga lynnen än Pierre Jean Béranger, den glade, älskvärde, lättsinnige goddagspilten, epikurén efter Horatius' sinne, hvilken finner sig väl här pà jorden, hvars melankoli till och med får ell visst hedniskt drag — tanken på döden, som bittert kryddar nöjesbägaren — och som gärna skämtar med religiösa ting, och Viktor Rydberg med sill i grunden djupt religiösa temperament, sin allvarligt moraliska läggning och sin varma evighetsträngtan. Det var frihetskärleken, som bildade bryggan.
En annan fransk författare, hvilken Rydberg denna tid beundrade och som ej torde' varit utan betydelse för hans eget författarskap, var Eugène Sue, hvars inflytande på svensk romandiktning vid seklets midt öfver hufvud taget ej var ringa.
Redan i en anmälan af Bjurstens författarskap omtalar ban dennes förebild Sue och hans stora arbete »Vakttornet Koat-Vën», i hvilket, säger ban, »Sue med en förmåga utan like dissekerar män-niskohjärtat och upprullar en storartad, i dystra slagskuggor framställd målning af vår tid. Alla på dess djup sig rörande krafter, de politiska idéerna, den religiösa otron och egoismen i alla dess skiftande former framhållas där; med järnhård konsekvens genomför han den satsen, att illusionen är nödvändig för mänsklighetens lycka, emedan sanningen, lik gudabilden i Memphis, ej låter afslöja sig utan att förstena den som vill skåda henne.
Källa: Project Runeberg ·