Sida 288
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
ock ett annat, som gör anspråk på vetenskaplighet, men som är dess motsats, och det iakttages af dessa halfvetenskaplighetens män, hvilka på sitt område spela samma roll som half-bildningens på den allmänna odlingens eller såsom de s. k. »kännarne» på konstens område. De hafva läxvis inhämtat de resultater, hvartill vetenskapen vid en viss tidpunkt kommit. De känna de allmänna lagar och satser, hvilka blifvit intill denna tid uppdagade, och dessa antaga de nu såsom trosartiklar, gällande för alla tider. Dem lära och bekänna de, stämplande hvarje invändning såsom kätteri.
När så nya företeelser uppstå, som icke inpassa i den gifna troslagen, bry de sig icke om att undersöka desamma —- det skulle strida mot deras värdighet — och så möta de med olympiskt löje de okunnige, som kunna ifrågasätta möjligheten af en sådan företeelse, som kunna yara nog enfaldige att tro sina egna ögon i detta fall. De utropa med charlatanen hos Holberg: »Sandserne bedrage».
Dessa halfbildningens män utgöra det återhållande elementet inom alla bildningens grenar: på religionens, på vetenskapens, på konstens och i det borgerliga lifvet. Det är dock icke så mycket saknaden af tillräcklig kunskap, som vållar detta, utan fastmer de härmed ofta förbundna olaterna: själfkärlek oc-h högfärd, hvartill kommer, när kunskaperna ej förmå uppbära det usurperade anseendet: charlataneriet, som söker dölja svagheten genom yttre åthäfvor eller med lärda glosor.
Så dolde medeltidens präster och munkar sin okunnighet under några inlärda latinska fraser. Vi hafva s. k. vetenskapsmän än i dag, hvilka nödgas begagna samma utväg; talande ett allmänt begripligt tungomål, skulle de blifva alltför mycket förstådda, och därmed vore molnet borta.»
Källa: Project Runeberg ·
