Sida 290
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
stämningar, särskildt det rysshat, som kunde förnimmas i dikter och tal under 1830- och 1840-talen, hade alldeles icke motsvarats af några politiska åtgärder till försvarets stärkande. Men dels konung Oscar I:s af den uppspirande skandinavismen påverkade uppträdande under dansk-tvska stridigheterna 1848, dels Krimkriget, i hvilket Sverige var nära att blifva inveckladt och som hade November-traktaten i sitt följe, läto stämningen förändras. En viss oro började aflösa det förra lugnet. Man insåg, att freden ej längre var så säker, började tänka sig möjligheten af att Sverige-Norge kunde inblandas i ett nvtt europeiskt krig, helst sedan de italienska förhållandena åter låtit barometern peka på storm. Ett litet steg framåt togs af statsmakterna år 1857, då öfningstiden för beväringen ökades från 15 till 30 dagar. Men detta var ju icke mycket.* Det gällde framför allt att väcka känslan för nationalförsvarets utveckling. Bland dem, som allra först togo till orda för »ett folk i näpen», var Viktor Rydberg.
Redan ganska tidigt hade han gifvit luft åt sin åsikt om betydelsen af att ungdomen i fysiskt afseende uppfostrades bättre än dittills var fallet; en uppsats i denna riktning med citat från Aristofanes och Goethe och med framhäfvande af den fysiska uppfostrans betydelse hos de gamle grekerne läses t. ex. i H. T. för den 3 juni 1856 och härrör från hans hand; han ger år 1858 August Sohlman en privat »påstötning» att icke låta den gymnastiskpedagogiska frågan hvila, utan behandla den i sam-
* Jmfr härom den af W. Walldén anonymt utgifna skriften Försvarsfrågan och dess öden sedan 1860, Sthlm 1877.
Källa: Project Runeberg ·
