Sida 309
SOCIALA l'1'PSATSEK
305
skaffande. Denna reform stod på dagordningen vid 1857 års riksdag och genomdrefs äfven då; men enär inom lag- och ekonomiutskottet prästeståndets och adelns ledamöter uppträdt mot reformen, fruktade Rydberg, att det äfven den gången skulle gå på tok, och i en ljungande artikel tog Tomtebissen till orda särskildt mot prästerne. De våldsamma uttrycken vittnade om hur det kokat i hans inre.
»Humaniteten har ändtligen, heter det, »kommit därhän, att inga bål vidare uppresas åt religiöst sinnadt folk; i det utroteskrig som prästerne i alla tider fört och föra mot religionen, äro deras vapen numera inskränkta till länsman, böter och landsflykt. Personliga misshandlingar våga de endast i egenskap af husbönder underkasta sina enskilta tjänare; därtill äro de här i Sverige ännu berättigade af lagen. Att en sådan lag strider mot kristendom, humanitet och privaträtt har länge varit insedt, och det länder vår nation till heder, att. de bägge stånd, inom hvilka det ojämförligt största antal husbönder finnes, velat afskaffa densamma. Men det är helt naturligt, att prästerne vilja behålla den. -Husagans afskaffande hade varit en seger åt kristendomen, således helt naturligt ett nederlag åt prästeståndet»*, o. s. v. i än starkare ord.
Rydberg fäller ock i Tomtebissen några varma ord för djurens skydd. Han låter tidningen mana till bildande af ett sällskap mot djurplågeri, åtskilliga år innan här i landet fanns tanke på en djurskyddsförening, för att »taga de stackars husdjurens parti mot de vilddjur bland Guds afbilder,
* Prästeståndet biföll dock titi slut i strid mot sina utskottsledamöter reformen med 19 röster mot 9.
20. — V. Rydberg. i.
Källa: Project Runeberg ·
