Sida 314
32 6
VIKTOR RYDRERG
Ett vackert prof på Rydbergs utrikespolitiska författarskap är ock den i de Saml. Skr. intagna uppsatsen om »Italiens enhet» (XIV: 294).
En skogsresa. Göteborgsskildringar. En vandring, i Norge.
Rydbergs penna logs äfven i anspråk för lättare ämnen än dagens litterära, kyrkliga och politiska spörsmål. Så möta vi exempelvis i den ofvan omtalade serien »bref till Silvicola» under rubriken En skogsresa (december 1861) en kåserande "berättelse om en färd i Göteborgs omnejder.
Rydberg inleder skildringen med en poetisk framställning af skogens betydelse, af den mystiska sympatien mellan människan och växtvärlden, af det inflytande skogen öfvar på dem som födas bland dess tusen susande eolsharpor och lefva i svalkan från dess kronor.
Den till hvilken han skrifver — Silvicola — hade påstått, att om skogarna försvinna, skulle denna förändring straffande inverka på människorna, som utrotade dem. Den riktning åt det kontemplativa, den lyftning i fantasien, som adlade deras i föl-trolighet med furor och ekar lefvande fäder, skulle upphöra, och befolkningen på de nakna slätterna, på de kala bergen förfalla i en prosa, som icke kände någon annan tillfredsställelse än den väl fyllda magens och ej vore tillgänglig för andra betraktelser än dem som föregå middagsluren. Det skulle i de skoglösa landsdelarna växa upp ett släkte lika hårdt mot kultur- och förädlingssträf-
Källa: Project Runeberg ·