Sida 318
32 6
VIKTOR RYDRERG
hofvet af verksamhet i denna riktning af nöden i Bohuslän. Brefskrifvaren far till en början genom en ful och trädlös trakt; kring ett och annat hus fanns trädgård; men de flesta människoboningarna visade med cynisk och trotsig uppsyn, att de kunde umbära en omgifning af detta vänliga slag — att de uthärdade solbadd och snöstormar utan längtan efter skugga och skydd. »Sådant
r
hjältemod förmå de väl ändå svårligen ådagalägga utan på bekostnad af sina invånares trefnad. De sågo verkligen otrefliga ut. Det måste vara svårt att bo så och hysa illusioner om lifvet.»
»Jag talar här som en människa född och fostrad i
t?
en skogstrakt. Invånarne i skoglösa nejder sakna*ej behaget af lundarnes grönska och svalka, emedan de aldrig erfarit det. Vore tycket oberoende af uppfostran, vana och barndomsminnen, skulle vår forster kanske finna en bundsförvant i skönhetssinnet. Men nu är tycket bestämdt af dessa omständigheter. Den som är uppfostrad på heden finner ingenting skönare än ljungfältets rodnad och egendomliga doft. Sällan har jag sett ett träd bredvid en skärgårdshydda. Hon finner sig väl ändå på sin nakna grå klippa. Skärgårdskarlen minnes när han som barn tumlade sig på den solstekta hällen utanför stugudörrn, men han minnes icke att ett gammalt vördigt träd bredde sin skugga öfver hans lekplats; ty ett sådant fanns där ej, och därför saknar han det icke heller. I marken mellan klipporna hittar han stundom väldiga rötter af ekar och andra träd. Han sluter däraf att det fordom växt skog på hans skär, men det var ej i mannaminne, och önskar han den tiden tillbaka, så vore det för att äga virke till stugans utvidgning, till båt och åra samt ved till härdeiK under den långa vintern. 1 nyttan af skogen äger för den skull vår forster såsom naturligt
Källa: Project Runeberg ·
