Sida 320
32 6 VIKTOR RYDRERG
»Det händer någon gång, att skalden finner klaven till natursymbolernas betydelse. Och en skald, vet jag, har mer än en gång hvilat vid stranden af den tysta Ramsjön, skalden och jägaren Wadman, som sjungit om »jakten i Aspö dälder» och tillbragt mången sommar i denna nejd. Måhända har han med blicken på denna naturtafla diktat många af sina vackraste sånger — sånger som endast fått ljuda i hans eget bröst, emedan de varit för heliga och rena för hans jakt- och dryckesbröders krets. Tv en tafla som denna predikar väl icke i klara och tydliga ord; än mindre bringar den dogmatiska skiljaktigheter till medvetande; allra minst väcker den fördom och fanatism mot olika tänkande och tröende; men den kan uppfylla själen med en djupare och innerligare känsla af människans och naturens lif i Gud än något vältalighetsprof från predikstolen förmår åstadkomma. »
Vidare förekomma liffulla beskrifningar af Börsen, Gustaf Adolfs torg och Trädgårdsföreningen samt èn uppsats om Stora Nygatan och Synagogan med följande stämningsrika bit:
»Under mörka kvällar ser vandraren ett svagt ljussken genom det där tredubbla genombrutna fönstret. Ljusskimret kommer från en ständigt brinnande lampa, tänd med en låga, som hämtats från en synagoga i utlandet. Och den sistnämnda åter hade tändt sin lampa vid en annan, som enligt traditionen brunnit genom tusen år. Elden är densamma i solen, i vulkanen, i fosforstickan; men den eviga lampan, vårdad af trogna händer, är en skön och gripande bild af religionen, som lyser genom tiderna för kommande och försvinnande släkten.»
Källa: Project Runeberg ·
