Sida 323
KN VANORlNf! I NORfiF,
310
Men nästa år styrdes kosan längre bort, det var dä Rydberg företog den vandring i Norge, som ban själf i det sid. 159 anförda brefvet till Åstrand betecknar såsom »oförgätligt rolig». Sällskapet utgjordes af Rydberg, Leidesdorff samt tre utländin-gar: en fransk student — sedermera fabrikant Bernard Fleurij, som blef Viktors synnerlige gode vän, med hvilken ban senare korresponderade och som afled samma år som han själf*, en tysk lärare vid Göteborgs realgymnasium dr Kleinschmidt samt en finné Ferd. Boijsman. Denna resa har Rydberg delvis skildrat i ett antal bref intagna i Handels-tidningen, det första infördt den 21 augusti med titel: En liten vandring i Norge, i bref till M ... x .... n (Maximilian Axelson, hvilken tillhörde Rydbergs dåvarande umgänge i Göteborg), det nittonde och sista den 27 november, sedan epitetet »liten» bortfallit.
Vi finna i dessa bref poetiska skildringar af de nejder, genom hvilka den för naturens skönhet svärmande vandraren styrt sin kosa, vi möta intressanta observationer öfver folklif och folklynne, som Rydberg med förkärlek studerat, och påträffa humoristiska framställningar af den lilla reserepublikens personager och deras muntra samkväm, öden och missöden. Till god del är skildringen hållen i en kåserande skämtsam stil.
* Bernard Fleurys svärmiska, olyckliga kärlek till en svensk dam är skildrad af Calla Curman i novellen En af de få», intagen i Ord och bild 1897. Där berättas ock hurusom »Maurice Gérard» (Bernard Fleury) ända till det sista bevarade sympati och kärlek för Sverige, »sina ungdomsdrömmars land», läste dess skalder och hade Viktor Bydbergs bild å sitt bokskåp.
Källa: Project Runeberg ·
