Sida 493
DET LITTERÄRA GÖTEBORG 18 56—6 2 487
närmaste företrädare på dess utrikesafdelning och i detta afseende honom till en början ett godt stöd, liksom de senare samarbetade t. ex. i militära uppsatser (kritiken af 1869 års kgl. proposition om försvarsväsendet).
En annan vän på tidningsbyrån var den joviale visdiktaren, lustspelsbearbetaren och brikollisten Jonas Philipsson (född 1826, död 1891), som Rydberg under sin första Göteborgstid lärt känna som en glad bokhandlare, vän af allt sköns godmodigt skämt*, och som han 1855 återfann vid ett af Handelstidningens redaktionsbord. De utgåfvo, som ofvan omtalats, tillsammans »Tomtebissen», hvars egentlige redaktör Philipsson var; ban kallades eller kallade sig själf »den lille Hornblæser», enär ban var trumpetare vid samma skarpskytte-kompani, där Meijerberg var kompanichef, Hedlund korpral och Rydberg man i ledet.
Till redaktionsumgänget hörde ock sedan 1858 en gammal kamrat från skolbänken, Carl August Sohlman, August Sohlmans kusin, som någon tid
oråd, uppgaf det rätta, svarade Lindskog med bestämdhet: »Då var ni ej med vid Metz. Ert regemente stod då så och så många mil därifrån». Mannen erkände. — Men stundom kunde hans minne vara alldeles borta. Jag erinrar mig, hurusom då han en dag på 1870-talets midt genomgick tidningens räkenskapsböcker och påträffade namnet Viktor Rydberg, ban därvid enligt sin vana utbrast för sig själf: »Viktor Rydberg? .... Viktor Rydberg?... Hvem tusan är Viktor Rydberg?» Räkenskapsföraren midt emot upplyste med bibehållet allvar, att så helte en medarbetare i tidningen, som var farbror Lindskogs gode vän sedan bortåt bü år tillbaka.
* Philipsson förekommer i Frans Hedbergs »Fyra år vid landsortsteatern» såsom den unge bokhandlaren, som är föremål för direktör »Oskarins» vrede i anledning af en kritik i tidningen Skarpskytten (hvilken kritik, i parentes sagdt, emellertid ej lär varit författad af Philipsson, utan af Mauritz Liberg).
Källa: Project Runeberg ·
