Sida 593
»DJÄKVL'LKNS HISTORIA»
.083
Därpå följer andra perioden (från Nikäanska mötet lill Gregorius den store): Den segrande dualismen uli inre kamp ocli utveckling. Härvid skulle behandlats den rena orientalismens försök att göra sig gällande genom manikeismen samt Augustinus' djäfvulslära (djäfvulens rätt öfver människan på grund af syndafallet, friköpningen genom Kristus, därvid djäfvulen bedrages, eviga helvelesstralT, odöpta barn fördömda*, vidare Dionysos Areopa-gitens änglalära och himmelska hierarki och slutligen den judiska mystiken.
Under rubriken »Till kabbalan» föreligga en mängd anteckningar med hebreiska citat.
Tredje perioden omfattar tiden från Gregorius den store lill Reformationen, hvarvid bl. a. Johannes Damascenus', Scotus Erigenas, Gregorius', Anselms af Canterbury och Thomas' af Aquino läror skulle skildrats, liksom ock Dantes världsåskådning.
Härefter skulle inskjutits redogörelsen för de magiska vetenskaperna, antagligen sådan Rydberg lämnat den i Medeltidens magi.
Fjärde perioden delas i två afdelningar. Den första faller från Reformationen till början af 18:e århundradet.
Reformationens sats: alla gudomliga under hafva upphört sedan apostlarnes tider. Protestantismen har sitt ursprung i djupet af det individuella själfmedvetandet, i själfbetraktelsens allvar: allt beror i sista hand uti reli-
* »Kardinal Novi påstår, att enligt Augustini mening skall helveteselden värma balenen något för mycket, så att det blir ett lått straff, utan att de likväl brännas. Jesuiten Perrone säger härom skämtande: Nescio tamen quo termometro usus sit ad hos gradus caloris et intensitatis tam accurate deter-minandos.»
Källa: Project Runeberg ·