Sida 592
5(32 VIKTOR RYDBERG
från perserne hämtade dualismen till en vidtomfattande, i folkets föreställningssätt alltmer rotfast demonologi.»*
Tredje kapitlet skulle omhandlat Nya testamentets demonologi.
Evangelierna, de judaiserande brefven, Uppenbarelseboken ; demonlärans införande som en väsentlig beståndsdel i kristendomen genom missförstånd af de bildliga uttrycken i Pauli lära om satisfaktionen, uttryck hämtade ur den judiska offerkulten; demonläran i de apokryfiska evangelierna och i den litteratur, som tillskrifves de apostoliske fäderne.
De studier som nedlagts på denna afdelning kommo Rydberg till godo vid hans 1880 utgifna skrift Om de yttersta tingen.
Andra boken skulle omfatta demonlärans vidare utveckling. Närmast skulle Rydberg ha öfvergått till att framställa den kristnade orientalismens kamp ined den helleniska bildningen, dess gestaltning genom denna och genom beröringen med de barbariska folkens naturreligion.
Till detta kapitel föreligger en rad »ställen ur författare tjänliga att belysa demonlärans utveckling» (Tertullianus, Tatianus, Cyprianus, Clemens, Pseudoclementinska homilierna, citerade efter Baur, Origenes, Lactantius).
* A ett annat blad omtalas, att Rabbi Ben Maimon (omkr. 1100) i sammanhang med historien om djäfvulens fall berättar, att Samael med en mängd på människor afundsjuka änglar begaf sig till jorden, bland hvars väsen han ej fann något ondskefullare och listigare än ormen; af denne begagnade sig Samael till människornas fall. Men Samael och hans änglar blefvo störtade från himmelen, och ormen, som förut liknat en kamel, på hvilken Samael plägade rida, blef afskuren fötterna och måste krypa på sin buk.
Källa: Project Runeberg ·