Sida 627
JOURNALISTIK
ning af rektor Siljeströms motioner. Såsom folkskolans förnämsta kraf uppställde Rydberg:
1) Ändamålsenligare inrättade bildningsanstalter för dess lärare; 2) en mer organisk förbindelse med elementarskolan, hvarigenom icke blott statens utgifter för undervisningen kunde på ett rationellare sätt fördelas, ulan ock folkskolan lättare fylla sin uppgift att blifva den första läroanstalten för alla klassers barn ocb således äfven mer än hitintills föremål för alla klassers uppmärksamhet och omsorg; samt 3) en ställning oberoende af de kyrkliga myndigheterna, mellan hvilka å ena sidan samt kommunalrepresentationerna å den andra tillsynen öfver skolangelägenhelerna och ansvaret för desamma nu på ett förvirrande och förlamande sätt voro splittrade.
Särskildt betonar ban vikten af att bekämpa den fördomen, att folkskolan skulle vara ett slags barmbärtighetsanstalt till förmån för fattigare barn. Elementarläroverkens lägre klasser (till omkring 14:e året) borde endast omfatta folkskolans läroämnen.
Ar 1869 arbetade Lindskog och Rydberg tillsammans vid en utförlig kritik af krigsministerns härordningsförslag. Under det att den förre ägnade detaljerna en utförlig granskning, tog Rydberg de allmänna betraktelserna på sin lott och bekämpade särskildt i en artikel (24 februari 1869) förslagets politiska sida. Han framhöll detta förslags karakter att mera öka våra anfallskrafter än stärka vårt försvar, då dess syfte egentligen vore att erhålla en effektiv fältarmé, en stam af 50,000 man, under det att allt som skulle stärka det egentliga försvaret endast funnes på papperet. Det vore emellertid
Källa: Project Runeberg ·