Sida 66
7 VIKTOR RYDBERG
Västa hus, ett med högt tak, vände facaden åt lasarettets vidsträckta gård. Där bodde en häradshöfding Hasselberg med två vackra döttrar, som voro mina lekkamrater.
Byggnaderna där bredvid voro ett magasin och en mangelbod. Äfven från dem har jag minnen.
Vidare kommer landsvägen, som förer ned till June-bäck. Huset å andra sidan vägen var kolerasjukhus under epidemien 1834. Det minns jag icke själf, men hörde det omtalas. #
Närmare i förgrunden ses en väderkvarn. Förbi den strök Junebäck, där jag först öfvade mig på skridskor. Helt nära därinvid och nära Vetterns strand ses en byggnadskomplex med krogen »Tala vid». Där fanns en stor hund, som kom upp till lasarettet, för att leka med mig. Jag kände icke hans namn och begaf mig en dag till »Tala vid», för att efterhöra det. I dörren stod den rödbrusige krögarn. På mitt spörsmål om hundens namn, svarade han: Fråga'n», och då jag, förlägen öfver det gäckande svaret, gick, hörde jag honom skratta. Hunden hade för sådan effekts vinnande fått namnet Fråga'n.
Ur husmassan i mellangrunden höja sig två brutna tak: det var kronans förrådshus med gamla kanoner, märkvärdiga gevär (jag såg sådana med hjullås) och så vidare. Där utanför gingo artillerister på vakt. Jag Itände hela artilleristyrkan i Jönköping och beundrade i synnerhet de högvuxne llygelmännen Björn och Larsson. Söder om förrådshusen utsträckte sig Jönköpings fästning, inom hvars murar jag är född, med vallar och grafvar, som voro min barndoms ech pojktids lekplatser.
Mellan k aparmarna, som sträcka sig långt ut i sjön, låg det Egeiska hafvet. Från den ena armen till den
Källa: Project Runeberg ·
