Sida 84
7
VIKTOR RYDBERG
Linné, Kellgren, Berzelius, Jolin Ericsson; till den senare Stjernhjelm, Olof Rudbeck, Geijer, Viktor Rydberg.
Dessa år i Rydbergs lefnad hafva varit jämförelsevis litet kända. Dels genom meddelanden från hans umgängesvänner, dels genom begagnande af liera olika brefväxlingar från denna tid, hvilka ställts till mitt förfogande, är det dock möjligt i det närmaste följa hans utveckling under dessa vandringsår. »
Sommaren 1847 återvände ban till Jönköping för att där »hålla privatläsning» och skaffa sig medel till en Upsalafärd, innan ban inskref sig vid Göta artilleri. Någon resa till den nordsvenska universitetsstaden blef dock icke af — hvad nu orsaken må hafva varit. I stället indrogs Rydberg allt mer och mer i den politiskt radikala krets i Jönköping, hvars hufvudman var Jönköpingsbladets utgifvare Johan Sandvall. I dennes tidning var Viktor Rydberg redan då medarbetare och bodde hos honom.
Det var tiden mot 1840-talets slut, omkring det oroliga året 1848. Sedan nära två årtionden hade de liberala rörelserna hos oss framträdt med större eller mindre styrka; allt sedan 1838 hade de vunnit i intensitet, och 1848, de demokratiska och republikanska sträfvandenas guldår, folkfrihetens nya 1789, lät dem flamma ut i full låga. Öfver bela Europa ^gick som en löpeld ropet på frihet och jämnlikhet, på upplysning och oberoende för de arbetande klasserna, på folkvälde och folkbildning. »In'tyrannos» var alla varma hjärtans lösen nu, lika väl som under 1700-talets »Sturm und
Källa: Project Runeberg ·
