Sida 107
RIKSDAGARNA 1871
107
gaf mig förtroenden, hvilkas värde torde vara tvifvelaktigt, men som jag likväl lofvat icke yppa. Allt detta var emellertid endast förspelet till det egentliga samtalet, som rörde — vill du tro det? — lians hjärteangelägen-heter, hans förbindelser med Evas släkte, hans åsikter om kvinnan, hans felsteg och hans svärmerier. Och svärmisk visade han sig ännu i högsta grad. Jag kan icke neka, att han under de två timmar detta samtal räckte visade en älskvärd sida af sin karakler, hvars tillvaro jag icke anat. Knappt ett spår af cynism, men desto mer af en öfverspänd poetisk uppfattning. Reflexionerna och hjärteutgjutelserna omväxlade med uppläsandet af poemer. — — — Under samtalet glömde jag aldrig, att jag hade kungen framför mig, men jag tror på samma gång, att jag visade takt däruti att jag icke var det ringaste ceremoniös och kruserlig, ty det hade ej passat för situationen. Jag minnes efteråt, att jag, lifvad af konversationen, mer än en gång steg upp från min stol och stod kraftigt orerande framför hans. Cigarrer och punsch konsumerades väldeliga, det senare dock i försiktiga partier af mig själf. Slutligen blef förtroligheten så stor, alt ban erbjöd sig visa mig sina dagböcker, där han nedlagt sina »innersta tankar och känslor», men nu var det långt lidet på kvällen, och det öfverenskoms, att detta skulle ske först sedan ban kommit tillbaka från Norge. Blir det af — hvilket jag icke önskar — så har han vändt sig till en person, som ej skall missbruka hans förtroende, äfven om jag ej kan uppskatta detta förtroende så högt eller känna mig däraf så smickrad som om jag visste, att han valde dem, för hvilka han så öppnar sin själ. Har han haft den egennyttiga beräkningen att vinna en anhängare vid kommande voteringar, så har ban däri misslyckats, men däremot har ban verk-
Källa: Project Runeberg ·