Sida 109
RIKSDAGARNA 187 1
109
upptagit frågan om förstärkande och omorganisation af landets försvar. Förslaget gick ut på i n-delnings verkets bibehållande i o rubba dt skick, med undanskjutande af den kamerala sidan om lindringar i rust- och rotehållarnes bördor, hvilka lindringar samme krigsminister dock förordat 1869, samt utsträckande af beväringsöfnin-garna till 82 à 90 dagar (i st. för 1868 års 60 dagar).
Emellertid hade redan 1869 Andra kammarens flertal hyllat den åsikten, alt beväringsskyldighetens utsträckande strede mot knektekontrakten och ej kunde genomföras utan större lindringar än som föreslagits. I denna fråga hade — i parentes sagdt Hedlund, som haft säte i försvarsutskottet, närmat sig landtmännen, och Handelstidningen hade i artiklar, i hvilka Rydberg hade del, hyllat liknande åsikter.
Nu hade i förslaget 1871 fordringarna ökats, utan att lindringar ifrågasatts. Man räknade på att världskriget skulle göra representanterne offervillige. Större delen af pressen förde ock starka ord i pennan. Rydbergs stämning och åskådningssätt vid riksdagens början framgår ur följande bref till hemmet:
»Stockholm 27 januari 1871.
Uppe i Andra kammaren trifves jag ganska bra och har icke försummat en enda timme af sammankomsterna. * Medan jag sitter där, underkastar jag mig en ordentlig exercis för att fästa uppmärksamheten vid hvad som göres och säges, och denna öfning bekommer
* Det var ännu i riksdagens början.
Källa: Project Runeberg ·