Sida 113
RIKSDAGARNA 18/1
meningar, intressanta. Bland utskottskamraterne har jag särskildt fäst mig vid en ung bonde från Skåne, Ola Andersson*, som är en i alla hänseenden ovanlig företeelse — grundläggare af en folkhögskola, tänkande, vältalig och blygsam.
Hvad som nedslår mig är en nästan oöfvervinnelig fasa för att träda upp i frågor, som intressera mig vid riksdagen, och hålla tal. Mången gång har jag både öfvertänkt och uppskrifvit tal, som jag skulle hållit, men när det afgörande ögonblicket kommit, har jag känt mig ur stånd att öka den långa raden af tråkiga tal, som frestat kammarens tålamod. I försvarsfrågan skall jag likväl tala, så kanske ock i fråga om privatlärarnes rätt till lönetursberäkning, eftersom jag skrifvit utskottsutlåtandet om den saken.»
Den sistnämnda frågan kom först på dagordningen, och Rydberg anförde i kammaren utom motionärens (Olof Wijks) sparsamhets- och billighetsskäl äfven den pedagogiska erfarenhet, man genom friare ordnade läroverk kunde skörda i motsats till det förmynderskap, som regeringen utöfvade öfver hvarje äfven den ringaste pedagogiska statsanstalt.
»Vi kunna ju en dag erhålla en ecklesiastikminister, som anser, att hela denna vår stora undervisningsapparat skall mindre vara till för att göra medborgare till tänkande och förnuftiga människor än för att modellera dem efter hans egna och hans partis åsikter om hvad som fordras för att de unge skola blifva gode och nyttige medborgare.»
* Ola Andersson i Nordanå (Burlöf), nu bankdirektör i Malmö.
8. — V. Rydberg. II.
Källa: Project Runeberg ·