Sida 114
i i 4
VIKTOR RYDBERG
Rörande lians arbele i utskottet berättar mig en ledamot af detta (bankdirektör O. Andersson), att han särskildt erinrar sig en motion, som de båda och för öfrigt hela utskottet lifligt önskade måtte blifva afslagen. Det var förslaget att införa högre terminsafgifter i skolans allmänna läroverk, hufvudsakligen af det skäl, att allt för många ynglingar genom afgiftsfrihet inlockades på studiebanan och ämbetsmannavägen; meningen vore dock, att mindre bemedlade och begåfvade ynglingar skulle kunna befrias. Min meddelare minnes hurusom de båda klasskamraterne — Abraham Rundbäck och Viktor Rydberg — gemensamt redigerade en passus i betänkandet, som efter en erinran 0111 stundom sent utvecklade anlag hos ynglingar lyder sålunda:
»Man frestas måhända alltför ofta att förbise den erfarenhet, som ofta får inhämtas af hvar och en som är i tillfälle att därom göra iakttagelser, att skolbänken.s utmärktheter icke alltid blifva utmärktheter i lifvet.»*
För mången öfverraskande var Rydbergs uppträdande i försvarsfrågan. Försvarsutskottet, hvars beslut dikterades af Andra kammar-ledamöterne, hade visserligen bifallit värnepliktslagen, men endast under förutsättning af indelningsverkets upphäfvande efter 15 år och dess ersättande med en annan stam, som skulle atlönas af framtida anslag.
Mot detta beslut uppträdde större delen af hufvudstadspressen ytterligt skarpt, och det susade 0111 öronen af starka beskyllningar mot rust- och
* För öfrigt reserverade sig Rundbäck och Rydberg mot en del af motiveringen.
Källa: Project Runeberg ·