Sida 115
RIKSDAGARNA 1871
115
rotehållarnes samhällsklass för egennytta och nära nog landsförräderi. Dessa utfall upprörde Rydberg, som ur flere synpunkter ansåg bönderne vara i sin goda rätt, och han blef en af de ytterst få »intelligenser», som slöto sig till kammarens flertal *. Smädeorden mot bönderne verkade på honom motsatsen af hvad som åsyftats.
Det var Rydbergs afsikt att uppträda i debatten med ett vida utförligare anförande än det han faktiskt höll. Bland lians papper från denna tid ligger en anteckningsbok, i hvilken förekommer ett längre tal i försvarsfrågan. Slutet sammanfaller nära med det i kammarens protokoll meddelade, men förra delen, som han uteslöt, är så lydande:
»Herr talman! Mine herrar! Det har påståtts i denna kammare, och senast i går kväll såg jag i en Stockholmstidning detta påstående upprepadt af en ledamot från Första kammaren (general Hazelius), att ett parti härstädes förklarat sig ej vilja bidraga till fäderneslandets försvar utom på villkor af en detta parti särskildt tillkommande vinning. Då man gifver utskottets förslag en dylik tolkning, hopar man, synes det mig, så mycken smälek öfver mängden af Sveriges landtmän, som utgöra kärnan af Sveriges folk, att man, för att ej sätta en fläck på själfva vår nationalkarakter, borde tillsett, om icke en annan tydning här är möjlig.
Det har under fredens dagar varit lika vanligt att förebrå den svenske bonden själfviskhet som det i nödens stund varit af behofvet påkalladt att vänta landets räddning af hans offervillighet, hvilken väntan aldrig blifvit
* Utom honom var det blott friherre Knut Bonde och kapten O. E. Carlsund.
Källa: Project Runeberg ·