Sida 141
UTLÄNDSKA FÖRHÅLLANDEN
141
»Kanske anar Cæsar något värre : att hans skugga är dömd till evigt triumftåg, följdt af alla släktens sam-vetstommaste själar; att filosofernes afskum skall, honom till ära och hans större eller smärre efterapare till hägn, uppställa läran om en tvefaldig sedelag, den för skickclse-hjältar och den för vanligt folk; att häfdernas mest lysande brottslingar skola peka på honom som en rättfärdiggörande förebild och, om de sjunka under ödets slag, hölja sig i hans mantel, så vida de icke föredraga den korsfäste Messias purpurkjortel, hvars lott det ju vardt att falla tärningsspelande soldater till byte.
När den vandrande juden irrar genom världen, följer han de aldrig ändande spåren af det cæsariska spökets segervagn. Framför honom jagar vålnaden af den hjälte, som gaf lagens helgd oläkligt sår, då han lånade åt brottet lyckans och snillets förledande skönhet.»
Här erbjuder sig en parallel med en af samtidens störste tänkare och skriftställare: Thomas Carlyle. Äfven denne bar på ett ingrodt hat mol »the Copper Captain» — som han kallade Napoleon III — och hans folk. Särskildt var den sedeslösa anda, som genompyrde andra kejsardömets Frankrike och som gått i arf åt tredje republikens, för Carlyle, liksom för Rydberg, en styggelse. Han såg därför i krigets utgång en rättfärdig gudsdom. *
Sammaledes Rydberg. Han hyste föga förtroende för den liberala politik, som Napoleon nödgades inslå år 1869.
* Froude skrifver i sin stora biografi öfver Carlyle: He regarded the Emperors presence ön a throne which he had won by so evil means as a moral indignity, and had never doubted Ihat in the end Providence would in some way set its mark upon hirn. When war was declared, he felt that the end was coming.
Källa: Project Runeberg ·