Sida 149
FRANSK-TYSKA KRIGET
149
ett krig mellan Tyskland och napoleonismen, mellan å ena sidan det framåtsträfvande, frihetsälskande, med vetenskapens segrar krönta, med samvetsfriheten och kulturen solidariska Tyskland samt å andra sidan det sabelvälde, som började med att massakrera franske medborgare och under sin nittonåriga tillvaro ständigt hotat Europas sak, ständigt nödgat det underhålla kolossala härmassor, på samma gång som det inom egna landamären upprättat ett system, byggdt på våld, korruption och hyckleri.»
Det vore djupt att beklaga, att Preussen trädde i fält med fläckad vapensköld. Men harmen öfver dess den starkares — pliktförgätenhet mot den svagare borde icke förleda någon alt glömma de stora mänsklighetens intressen, som voro förenade med clen germaniska rasens bestånd och med Europas befrielse från en ännu brottsligare cesarism. Blott i vänskap och endräkt mellan den stora skandinaviskt-germaniska folkfamiljens medlemmar funnes en trygghet mot det slaviska Rysslands framträngande i västra Europa.
Till slut riktar Rydberg några varnande ord mot planerna alt indraga Sverige i kriget:
»Inför en sådan hotande fara är det hvarje, äfven den obetydligaste medborgares plikt att söka värna vår neutralitet, ej blott med det skäl, att vi önska freden för att undvika krigets materiella olyckor — detta skäl väger föga tungt i sådana sinnens vågskål, som svärma för 'krigets ära' — utan med det än mäktigare argument, att vi betrakta detta krig från vår evenluelle bundsförvants sida som ett orättfärdigt och under alla förhållanden ärelöst, äfven om det skulle krönas med en tillfällig seger. Det vore ej blott en olycka, det vore en skam, om svenska folket ville utan protester finna
Källa: Project Runeberg ·