Sida 172
172
VIKTOR RYDBERG
ländt lians franska till båtnad, om han kvarstannat något längre tid i Paris.»
Och i enskildheter påvisar »Torvig» därefter del falska bruket af en mängd utländska, franska och engelska ord, delvis missförstådda och oriktigt nyttjade, samt slutar:
»Emellertid vill undertecknad med sin uppmärksamhet framdeles följa de pappersnedsuddare, som, hvad svenska språkets ans och rykt vidkommer, tillhöra den Gerardska skolan. Denna lär nog icke försvinna, innan regeringens eller något liknande förslag till elementarskolornas ombildning är vordet lag och hunnit bära frukter.»
I anslutning till denna kritik och för att angifva dess syfte, offentliggjorde Rydberg sin tolkning af Ole Viigs dikt Vaknen (likaledes märkt Torvig), i hvilken dikt det låg en maning till alla nordiska hjärtan alt vakna ur slapphetssömnen, fyllas af fädrens anda, lyssna till tonerna från deras sånger och till stålklangen i deras mål.
I en skämtsam polemik (augusti—oktober samma år) med Harald Hjärne, som då skref i Göteborgsposten, berördes det berättigade i former som »isländing» och »isländare» i motsats till det af Hjärne förordade »islänning» (»Svensk Språkforskning» 26 augusti 1873 samt »Breflåda» 4 september 1873); i denna polemiks slutuppsats (okt. 1873), »Några ord i förbigående i språkrensning», skrifver Rydberg:
»Närmaste grunden till en meningsskillnad i denna fråga är väl den, alt några finna större smak i de utländska orden, andra i de svenska. Någras öron smekas
Källa: Project Runeberg ·