Sida 186
21 G VIKTOR RYDBERG
af de upsaliensiska landsmålsföreningarna och deras verksamhet för folkmålens vård. I det hela vann hans språksträfvan rika sympatier inom den Sä-veska skolan i Upsala, under det att man i Lund ställde sig mera ovänlig, stundom äfven gycklande till denna rörelse. Lunds Veckoblad var bland dess skarpaste motståndare, och vid lundakarnevalerna skämtades med »språkrensaren» Rydberg.
På Rydbergs eget språk öfvade denna hans språkrensningsifver ett icke uteslutande fördelaktigt inflytande. Under åren 1872—73 bär nämligen hans prosa en tvungen,fornstämningssökande prägel. Hvad språket härigenom vinner i stolthet och kraft, mister det onekligen i ledighet och mjukhet. Den språkliga omarbetning, som Rydberg nu lät sina äldre romaner undergå vid utgifvande af nya upplagor, var ej obetingadt lycklig.
Men då den första ifvern svalnat ocli måtta inträdt i rensningen, visar sig hans språk hafva utgått stärkt ur detta nordiska järnbad. Vid årtiondets midt ter det sig — i obunden som i bunden form— manligt, klangfullt och klart, med mycket af marmorns renhet och skönhet, men onekligen ock med något af dess hårdhet och stela förnämhet.*
:!s I det hela vann Rydbergs stil, sådan den framträdde t. ex. i Romerska Dagar, som vi skola finna, mycken beundran från vittnesgille stilister. Estlander framhåller dock i en uppsats i Finsk Tidskrift, där han anmäler detta arbete, afvigsidan : »Herr Rydbergs stil är i hög grad bearbetad och bereder ingen njutning utan ansträngning. Allt är utsökt, de nya tankarna, de blixtrande vändningarna, de besynnerliga uttrycken. Som oftast får man stanna för att besinna sig på någon ny idé eller någon språklig nyhet och standom för att utleta andemeningen. Herr Rydberg är säkerligen den inflytelserikaste bland dem, som på senare tid åtagit sig alt godt-
Källa: Project Runeberg ·