Sida 190
21 G
VIKTOR RYDBERG
genspressen icke alldeles ovanligt sätt att angripa de förhatlige bönderne var att göra dem till afkomlingar af de forne trälarne. »Huru skulle man kunna vänta annat än trälsinne af trälarnes afföda?», sporde t. ex. danska Fædrelandet, och Nya Dagligt Allehanda lät undfalla sig det för öfrigt snart återkallade uttalandet, att Sveriges allmoge härstammade från forntidens trälar, adeln däremot från odalmannaklassen. Rydberg, själf af bondeätt och varmt liängifven Sveriges landtmän, tog frågan upp i två artiklar: Ett försvunnet folk (3 april 1873) och Hvar äro trälarne? (8 april 1873, den senare signerad och intagen i de samlade skrifterna, XIV: 363). Man märker en varm förtrytelse genom de ord, i hvilka ban angriper den själföfverskattning, hvartill den yttre, formella bildningen gör sig skyldig, den »jargon» mot bönderne, som återfinnes icke hos bildningens sanne uppbärare, utan hos en mängd folk som tror sig bildadt.
»Skillnaden i andlig utdaning» — skrifver han — »mellan vårt nuvarande samhälles klasser är på långt när icke så stor som en och annan inbillar sig. De religiösa och sedliga sanningar, som förkunnas i den ringaste landtmans tjäll, äro de samma, som förkunnas i de rikaste palats och äro på det ena stället som det andra tillräckliga, där de göras lefvande, att skapa hug-stora, ädla, uppoffrande människor.» *
Men ej blott mot höger gör Rydberg front. Då en teoretisk kommunist, rådman N. H. Quiding i Malmö, gifver ut en utopi, Slutlikvid med Sveriges
* Redan i en anmälan af Sigfrid Wieselgren: Ur de arbetande klassernas lif (2 augusti 1872) hade Handelstidningen (antagligen Hedlund) berört samma ämne.
Källa: Project Runeberg ·