Sida 191
AFLATS-STRIDEN MED PASTOR BERNHARD 191
la g af Nils Nilsson Arbetskarl, ägnar Rydberg densamma en dråplig, ironisk kritik, där ban under skämtets mask tar till orda mot det frihetsdödande urverkslif, som skulle varda en följd af en mönsterstat, sådan den skånske kommunisten drömde den (Saml. Skr. XIV; 353).
*
I kyrkliga och teologiska frågor yttrar han sig nu mera sällan. Märkligast på detta område äro väl de artiklar rörande ciflatsfrågan, hvilka tillkommo i oktober och november 1872.
Anledningen till dessa artiklar var att pastor Anton Bernhard, den ansedde katolske kyrkoherden i Stockholm (f. 1810, d. 1893), inlagt en gensaga mot berättelsen om ett atlatsbref, som en svensk resande köpt i Aachen och som skulle gälla så väl för alla begångna som äfven framtida synder inom 1 juli 1872. Dels förklarade han det ifrågavarande aflatsbrefvet oäkta och ogiltigt, dels förnekade han, att med »aflat» i den katolska kyrkan menades syndernas förlåtelse; aflat vore blott att förstå såsom syndastraffens förmildring eller tillgift, ungefär så som år 1855 svenska riksdagen stadgat genom utbyte af den offentliga kyrkoplikten mot enskild skrift. Om någon kunde ur någon katolska kyrkan tillhörande teologs eller ansedd kyrkohistorikers skrifter ådagalägga motsatsen, erbjöde sig pastor Bernhard att lämna tio famnar björkved åt de fattiga. *
* Han påpekade ytterligare, att H. Hall i Jönköping utgifvit ett verkligt lutherskt aflatsbref af P. P. Waldenström, där det lofvas alla syndare förlåtelse för begångna och framtida synder, på grund af tron allena, »så länge du hos dig kan finna synder».
Källa: Project Runeberg ·