Sida 203
»ETT OCH ANNAT» '203
prästen låter det nittonde århundradets göteborgare få en inblick i de lokala förhållandena hundra år tidigare. Denna uppsats samt de närmast följande, skildrande Göteborgs yttre och inre, sådana de tedde sig 1769, och framdragande genrebilder ur det hänsvunna, äro hållna i lätt kåsörstil samt byggda på studier i gamla tidningar.
Någon gång kommer Rydberg i Ett ocli annat in på tidens vidskepelser (spiritism, klappandar, spökhus o. s. v.) som han behandlar dels allvarligt, dels mera skämtsamt. I förra fallet förekommer ett yttrande, kännetecknande för Rydbergs känsla för det omedvetnas hemlighetsfulla samband mellan människoanden och naturen, en känsla, vi erinra oss från Positivspelarne (I: 126), Singoalla, Den siste Athenaren. Han skrifver:
»Ar den yttre värld, i hvilken människan lefver, ingenting annat än en omedveten skådeplats för hennes fröjder och förhoppningar, hennes synder och sorger? Eller finnes icke mellan människoanden och naturen, i hvilken han dväljes, ett hemlighetsfullt samband, en möjlighet af medkänslaf Det hafva de gamla, i naturlifvet försänkta folken anat, det ha deras siare trott, det hafva deras heliga urkunder i sinnrika symboler förkunnat. Stjärnorna kämpa för Israel; solen döljer sitt sken, när världens försonare uppgifver sin anda på korset. Skapelsen suckar och ängslas med oss, den lider för vår skull, men den lider med oss på en förhoppning, säger kristendomens förste och djupaste mystiker, mannen från Tarsus. Känslan af detta samband, denna medkänsla går igenom alla århundraden och har icke låtit kväfva sig af skepticismen, icke af den nyktert forskande naturvetenskapen.
Källa: Project Runeberg ·