Sida 207
VÄRNANDE AP' BYRONS MINNE 207
Hade det gällt att afslöja en hycklare, skulle fru Stowe säkerligen fått allmänna meningen med sig, men hon hade då haft bättre tillfälle att lyckas i sitt uppsåt, om hon företagit sig att granska männen inom sitt eget partis läger.* Nu har hon endast ytterligare bekräftat, att Byrons sång flutit ur en själ, som känt icke diktade, utan verkliga kval; hon har endast gifvit ökade skäl för det antagande, att disharmonien i denna ande kom från en oaflåtlig brottning mellan lidelserna och en vilja, som kände sin vanmakt desto djupare som hon var förenad med en hög intelligens, en rik och ädelt stämd känsla och ett samvete, som vägrade att tiga och vägrade att hyckla inför sig själf. En sådan man kan böjd, men icke förnedrad, emottaga Guds och världens dom. Han skall hädanefter läsas med samma beundran och med ökadt deltagande. Den afsky, som fru Stowe velat framkalla, faller tillbaka på den skadeglädje, hvarmed hon pekat på en »otrogens» nederlag i striden mot sin lägre natur. Vi tro, att Byron framgått renad ur sina nederlag, medan det finnes sådana, som framgå orenade af själf-
rättfärdighet ur sina segrar.»
*
I allmänhet lefde Rydbergs små präktiga uppsatser ett kort lif, lästes, beundrades och glömdes. De voro litterära dagsländor, och tanken att samla upp dem i rad och bjuda dem åt publiken i bokform blef uppgifven. Blott ett enda af Rydbergs tillfällighetsalster från dessa år har fått ett långt
* Man erinre sig den uppseendeväckande sedlighetsskandal, hvari något senare fru Beecher-Stowes egen broder, en af Newyorks »fashionablaste» predikanter, befanns invecklad.
Källa: Project Runeberg ·