Sida 206
21 G
VIKTOR RYDBERG
mindre, ty de stupa icke under tusentals åskådares blickar på en solbelyst vädjobana.»
Slutligen må anföras följande kraftiga, varmt kända ord till värnande af Byrons minne mot det lömska angreppet från den bekanta amerikanska författarinnan fru Beecher-Stowe, hvilken, drifven af ett pietistiskt ocli »sedlighetsifrande» nit, år 1869 hade rifvit upp och ytterligare utbroderat de gamla skvallerhistorierna om Byrons giftermål och orsaken till hans skilsmässa från sin hustru:
»Fru Beecher-Stowe har lidit skeppsbrott i den storm hon själf framkallat. Det sticker nu fram, att det ej var den historiska sanningen, som låg den goda frun om hjärtat, då hon offentliggjorde den där uppsatsen i Mac-Millans Magazine, för hvilken vi nyligen redogjorde, och hon har ännu icke velat bekväma sig till att framdraga den lady Byrons promemoria, på hvilken hon grundat sin anklagelse. Då hon tryckte blodskammens brännmärke på skaldens panna, var det i religionens namn, 'ad majorem Dei gloriam'. Hon hade med grämelse sett, huru Englands ungdom begärligt insuper den kätterska anda, det fina gift, som hon funnit i Byrons dikter; för att göra honom grundligt afskydd och få hans verk förvisade från alla sippa och söndagsfromma missers bokhyllor, var den hemlighet, hvaraf hon kommit i besittning, henne synnerligt välkommen, och hon frågade sig icke, hvad tusental, äfven bland de fromme, nu fråga henne: om det icke vore möjligt, att lady Byron, förblindad af svartsjukan, misstagit sig, och om man icke, där fullt tillförlitliga bevis för ett brotts tillvaro fattas, bör tveka något, innan man griper till brännjärnet, helst om den anklagade är död och icke kan försvara sig. — — —
Källa: Project Runeberg ·