Sida 209
LILLE VIGG
200
gåfvor, en vätte som håller mycket af Jesusbarnet, men också tycker om »gamle Tor i Trudvang».
Egentligen afsedd för »smått folk», innehåller dock sagan, liksom flere Andersens, här och livar satiriska utfall, som nog ligga öfver barnens horisont och åsyfta äldre läsare. Exempelvis då det säges om den gyllene stjärnan, som vätten har med sig till herremannen: »det är också fiskredskap», hvilket man får, »när man är ett snällt barn», eller då herremannen »tänker på sin höga bildning, ty ban hade i ungdomen läst latin ocli sedan glömt hvad han läst», under det att hans granne, gamle nämndemannen, däremot »var en obildad man, ty han kunde bara sin bibel och lagboken och litet mera dessutom, men liade, stackare han, intet latin haft att glömma».
En speciell politisk syftning äga gåfvorna till konungasonen, sådana de omtalas i sagans ursprungliga version. Här gäller det företrädesvis de ökade rustiiingskrafven, och satiren har en tydlig adress till författarens motståndare i huvudstadspressen. Utfallet omarbetades och mildrades senare i bokupplagan och ersattes i den sista upplagan, som utkom efter författarens död, med en erinran 0111 den sociala nöden, 0111 hungrande barn, 0111 sörjande mödrar och en maning till prinsen att icke blott se på soldater och krigsskepp, utan skatta som sitt högsta mål att öka folkets trefnad och minska dess lidanden.*
* I tidningen hade stället ursprungligen följande lydelse:
»Men den tredje silfverplåten var störst och mäktigast af alla. Där såg man längst till höger konungen på sin tron. Framför honom stodo hans rådgifvare, framför dem åter stodo några trumpetare, från hvilkas trumpeter tidningsblad ned
14. — V. Rydberg. II.
Källa: Project Runeberg ·