Sida 210
21 G
VIKTOR RYDBERG
Det må slutligen anmärkas, att vid skildringen af Lille Viggs förhållande till sin vårdarinna Viktor Rydberg nog tänkte på en viss liten Jönköpingspilts uppfostran hos gumman Ottergren.
Dietrichson-Rydberg-Lagerbergska fejden,
o
Ar 1873 kastade Rydberg sig i en strid, som på sin tid väckte mycket uppseende öfver hela landet och om hvilken det skämtsamt, men ej utan skäl sades, att en dylik litterär batalj knappt varit sedd i Sverige sedan fosforisternes och »Markalls» dagar — vare sig i afseende å häftighet eller kvickhet.
Såsom ofta är fallet, var det en bagatell som gaf anledningen. Georg Brandes har en gång sagt, att liksom små platser — t. ex. Austerlitz eller
hängde. Närmast dem stod en kvarn, och på andra sidan om kvarnen sågos oräkneliga människor, som alla arbetade, skomakare och skräddare, smeder, väfvare och skördemän, och man såg deras hustrur och barn, och hustrurna dukade bord och barnen åto. Men när man drog på en vef, ropade konungen: Jag vill ha fler soldater, fler soldater, och han gaf sina rådgifvare en spark i ryggen, och de i sin ordning sparkade då trumpetarne i ryggen, och dessa skreko då i sina trumpeter: »Kejsaren i månen vill anfalla oss», och när folket hörde det, sprungo skördemännen med sina kärfvar, smederne med sitt järn, väfvarne med sina väfvar, skräddarne med sina kläder, skomakarne med sina skodon till kvarnen och kastade allt under kvarnstenarne och, för att tala gammal god svenska, molo krigsmän af allt detta, och regemente efter regemente tågade fram ur kvarnen och skyldrade gevär för kungen, som nickade med nedlåtande nåd. Men han var ändå icke nöjd, utan ropade: »Mer soldater!» Och trumpetarne, sedan de fått en ny spark af de ånyo sparkade rådgifvarne, skreko i sina trumpeter: »Kejsaren i månen bryter upp i spetsen för sin här!» Och nu togo kvinnorna maten från bordet, ja, ryckte brödet ur barnens mun och kastade i kvarnen, och då framtågade ännu ett regemente och skyldrade gevär för konungen.»
Källa: Project Runeberg ·