Sida 213
DIETRICHSON-RYD BERG-LAGERBERGSKA FEJDEN 213
kunde med fog spörjas, om det egentligen var nödvändigt att »skjuta sparfvar med kanoner», helst tidskriften eljes aldrig lämnade så stort utrymme åt kritiker. I hvarje fall träffade Eichhorn pricken, då han flere år senare framhöll denna kritik såsom prof på hvart det leder, när en granskare i strid mot Thorilds sats glömmer »att döma hvarje sak efter sin grad och sin art».
Granskningen väckte mycket uppseende, både löje och harm. Redan den 17 april anmärkte N. Dagl. Allehanda, en tidning i hvilken Dietrichson själf var medarbetare, att äfven kritikern vore klandervärd, icke därför att han gått skoningslöst till väga, det vore hans skyldighet, men därför att ban uppfyllt denna skyldighet med alltför genomskinligt väl- och själfbehag.
Handelstidningen tog skarpare till orda emot granskningen. Tidningen var därtill närmast, då ju Lagerbergs bref ursprungligen sett dagen i dess spalter.
I en uppsats En ovärdig kritik (22 april 1873) framhålles, att Lagerbergs bok framträdt utan konsthistoriska anspråk, att åtskilligt intressant, särskildt rörande svenska minnen i utlandet, beaktats och att ett och annat misstag kunde vara både förlåtligt och ursäktligt. Mindre ursäktligt vore det däremot, när en kritiker, som i godan ro granskade ett arbete, i sina anmärkningar beginge misstag, såsom fallet varit med kritikern i Sv. T. Till denna korta uppsats fogades en från Stockholm insänd skrifvelse, som framhöll den anonyme anmärkarens bittra anfall såsom allt annat än ridderligt och riktade en del anmärkningar mot detsamma.
Källa: Project Runeberg ·