Sida 220
21 G
VIKTOR RYDBERG
Dietrichson svarade härpå i Aftonbladet den 10 maj och fogade därtill ett delvis ganska kvickt satyrspel: Påfvens skägg, tragisk komedi i fem akter, hvilken afslöts med ett försoningspoem.
Utan ärr i bådas sinnen blef likväl icke striden, och det dröjde länge, innan det vänliga förhållandet återknöts. Bref, som växlades dem emellan under 1880-talet i konsthistoriska spörsmål, vittna dock, att bitterheten å ömse sidor var försvunnen, och efter Rydbergs död ägnade Lorentz Dietrichson honom några varmt kända minnesord, som hedra ej blott den man de gälla, utan ock den man, som skrifvit dem.
Viktor Rydbergs uppträdande i denna fejd påminner om den händelse från hans gymnasisttid, då han ridderligt kastade sig öfver en stor stark »ullpojke», som gaf en parfvel stryk, men därvid själf fick sina kläder något tilltygade.
En medelbar följd hade denna strid för honom så tillvida som den riktade hans håg och tankar åt Södern och dess konst. Dit styrde han nästa år kosan för att se med egna ögon.
Rydberg på tidningsbyrån,
Rydberg var en mycket rapp tidningsman, då det gällde. Under krigstider plägade han först å kartan pricka ut situationen med olikfärgade knappnålar, för att sedan kasta en målande skildring däraf på papperet. En tid (1872), då utländsk post brukade komma vid ett-tiden och det gällde att på en kort stund skrifva det viktigaste för dagens
Källa: Project Runeberg ·