Sida 221
RYDBERG PA TIDNINGSBYRÅN
221
nummer, lade Rydberg alla krafter till och kunde på en timmes tid tillsammans med sin d. v. unge medhjälpare (Henrik Hedlund) få ihop halfannan eller två spalter, stundom mera.
Under lugnare tider tog han saken mera stillsamt. Han kom upp vid elfvatiden, och klockan ett var han färdig samt satte sig då i soffan för att läsa de litterära uppsatserna i Times eller Augs-burger Allgemeine Zeitung.
En kortare tid var den då ganska lofvande unge skalden Paul Elis Holmberg (död 1899) — för öfrigt ett stort original — hans medhjälpare vid »utrikes». Holmberg ville draga nytta af umgänget med Rydberg och utfrågade honom om allt mellan himmel ocli jord. Midt under det Rydberg sysslade med någon uppsats om en fransk ministerkris, kunde Paul Elis afbryta:
»Herr Rydberg!»
»Jaha.»
»Får jag fråga?»
Rydberg, som trodde, att det gällde någon ut-rikesdetalj, svarade jakande.
»Herr Rydberg! Har människan en odödlig själf»
Då redaktionstimmarne icke egentligen voro afsedda för filosofiska utredningar, fann Rydberg detta i längden något besvärligt, men han sökte gång på gång godmodigt tillfredsställa den unge skaldens vetgirighet.
En tidningsmannagrundsats, som Rydberg inskärpte hos sine unge medhjälpare, var följande:
Källa: Project Runeberg ·