Sida 222
21 G
VIKTOR RYDBERG
»Släng det gamla, äfven om du tycker, att det är intressant, tag bara det fårska/»
Han var i öfrigt icke sen att uppmuntra oss yngre, och hade en ung medarbetare skrifvit något, som var en liten smula öfver medelmåttan, nog var han säker på beröm af Viktor Rydberg.
En gång — en enda — minns jag dock, att han gaf mig en skrapa, och den härrörde från hans goda hjärta. Jag hade i min gröna ungdom skrifvit en skämtsam kritik öfver några misslyckade dikter i högtrafvande stil, dem en göteborgsk handtverkare utgifvit. »Det där skulle du låtit bli, Karl; det har varit hans glädje att på lediga stunder idka poesi, och den glädjen har du nu förtagit honom.»
Läran var onekligen människovännens. Om den bör vara en ledtråd för en kritiker, är en annan sak; men nog fick jag den gången inskärpt den Thorildska satsen, att kritikern icke endast är till för att nedgöra, allra minst oskyldiga obetydligheter.
Det finnes en mycket liflig skildring af Viktor Rydbergs förhållande till underordnade, som en f. d. sättarlärling, sedermera faktor i Astoria, Norra Amerika, Herman Svensson, nedskrifvit kort efter Rydbergs bortgång.
Denna välskrifna framställning må här i hufvudsak återgifvas, desto hellre som den låter vissa sidor af Rydbergs karakter som husbonde framträda i älskvärd dager:
»— — För några dagar sedan erhöll jag från min fader i Göteborg ett par nummer af H. T., hvaraf ett bar det dystra korset med rubriken: »Viktor Rydberg» — ett dödsbud som sannerligen bringade mig sorg och
Källa: Project Runeberg ·