Sida 233
RESAN 18 74
233
sken — och att han ej kunde studera som han ville i Bibliothèque Nationale, så förstår man, att han blef i misshumör. Därom vittnade också de tre, för öfrigt mycket intressanta bref — Ströftåg i Paris — som han hemsände till Handelstidningen (jmfr Rydbergs skrifter VIII, sid. 229 o. f.). Det som mest intresserade honom var Louvren, besöken i arbetarekvarteren och ett besök i protestantiska kyrkan, där ban hörde Pressensé predika; han prisar dennes vältalighet och särskildt hans uttalanden om den teoretiska materialismen, hvarmed hans predikan denna gång sysselsatte sig, men utan att nedsjunka till »okvädinsord mot otron, hvilka äro den andliga oförmögenhetens vapen». Intressant är alt se, huru Rydberg redan då antecknar ett uttalande i en för öfrigt icke klerikal daglig tidning emot »det fosterlandsfarliga, giftiga inflytande, som de franske protestanterne trots sin ringa mängd utöfvade på den franska samhällskroppen». Är det icke som om man hörde en förklang af uttalandena från stora och små franska blad under det nittonde seklets sista år — under Dreyfusprocessens dagar!
I privatbref till vännerna i hemmet från Paris klagar han öfver anfall af liemsjuka och ensamhetskänsla. Utom Vilhelm v. Gegerfelt, målaren, hade han ej träffat någon svensk. Ej heller hade han uppsökt ministern Adelsvärd, som »helst vill vara utan besök». »Jag har lätt» — skrifver han — »att göra mig förstådd på franska, men tämligen svårt att begripa, när det talas fort. Detta ökar naturligtvis ensamheten.» För öfrigt berättar han, att han från morgon till kväll varit på benen för
Källa: Project Runeberg ·