Sida 236
21 G
VIKTOR RYDBERG
Jag kan icke skildra, hvad jag njutit af mina vandringar i Rom. Jag började med att larfva af till nordligaste delen af staden, till Monte Pincio, som bjuder på en praktfull utsikt öfver Rom med dess hundratals kyrkor och minnesvårdar, öfver Villa Borghese, Sabinska bergen, Soracte o. s. v. (Du, Sven, minnes Horatii »Vides, ut alta stet nive candidum Soracte».) Själfva Monte Pincio är en lustgård, smyckad med allt hvad konsten och en sydlig natur kan åstadkomma för att intaga och tjusa. Bland palmer, pinier, lagrar och myrten, bland springvatten och bland bildstoder af Italiens frihetshjältar och skalder tillbragte jag där en god del af förmiddagen. Det märkligaste är, att all denna prakt framträder så älsklig och anspråkslös, utan afsikt att slå världen med häpnad. När jag lämnade Monte Pincios Edén, fann jag vid nedgången till Piazza del Popolo en Hygiea, som i en latinsk inskrift manar dem, »som äro trötta af studier eller göromål, dem, som ej vilja brytas af sorgen, att stiga in i denna trädgård, för att finna, hvila, själslugn och vederkvickelse». Det hjärtliga i denna inskrift ger en försmak af hvad man får till skänks, när man följt uppmaningen.
I mitt tycke slår Piazza del Popolo Place de la Concorde alldeles ur brädet, såväl genom sin arkitektoniska skönhet som än mer genom det brokiga folklif man där ser. Därifrån styrde jag kosan till S:t Peterskyrkan, för att taga en förberedande öfverblick af jättetemplet. Torget därutanför gör, åtminstone till en början, ett mäktigare intryck än kyrkan, hvars ofantliga måttförhållanden döljas af en mindre lycklig anordning i det inre. Det har sagts, att Mikael Angelos kupol är »Pantheon, lyft upp i skyarne». Men själfva Pantheon, Agrippas skapelse, öfverraskar och tillfredsställer vida mer.
Källa: Project Runeberg ·