Sida 237
RESAN 18 74
237
I går och i förgår genomströfvade jag en mängd torg, gator och gränder, där folklifvet var särdeles roligt att åse. Från Forum Romanum, där gräfningarna fortgå, och från Colosseum, där man likaledes gräfver, kan jag hälsa. Likaså från Trajanus' pelare med hans undrans-värdt uttrycksfulla reliefer, en historisk berättelse i sten. Men om detta och hvarjehanda märkligt, som jag här kan få se, skall jag skrifva bref till Handelstidningen litet längre fram, sedan jag hunnit sansa mig.
I Genua hade jag under min korta vistelse mycket trefligt. Jag gjorde en båtfärd kring den ståtliga hamnen och strök länge omkring på de särdeles lifliga gatorna.
Hvad jag hitintills sett af italienarne har gjort ett godt intryck på mig. De äro mer högvuxne, vackrare och föra sig värdigare än fransmännen och äro i sitt sätt mot främlingar utmärkt hygglige och grannlaga. Kvinnorna äro kvinnligare och männen manligare än i Frankrike.
Jag hoppas till Gud, att allt står väl till därhemma. Hemmet är mig dyrbarare, ju längre jag är därifrån, det känner jag. Medan jag stod på Monte Pincio bland palmer och lagrar, trängde sig på mig ett minne från en majdag på Bjurslätt, då jag var ensam därute och fruktträden stodo i blomma och fåglarne sjöngo, och därefter minnen af de många eftermiddagsstunderna, då jag från vägen vek in i vrån där till höger med verandan, syrénhäckarna, Emmas blomsterrundel och »det blåsande berget», och där mötte mina Bjurslättsvänner, och jag tyckte, att de, som äga denna lilla vrå bland bergen, hafva intet skäl att afundas den öfriga världen. Att våra vikingar, sedan de sökt »frejd och rikedom» på söderns kuster, återvände till Norden, förundrar mig vida mindre än att flere af dem kunde på allvar slå sig ned i Normandie. —--—--— — — —--»
Källa: Project Runeberg ·