Sida 267
ROMERSKE KEJSARE I MARMOR
265
Den författare, som närmast tjänat Rydberg till förebild och sporre vid utarbetandet af dessa kejsarbilder, var utan tvifvel den utmärkte litteraturhistorikern Jean Jacques Ampère, son af den världsberömde fysikern (född 1800, död 1864). Denne, en varm vän af Tocqueville samt teoretisk republikan, hade efter Napoleon III:s statsstreck lämnat fäderneslandet och bosatt sig i Rom. Här hade ban författat sin »L'histoire romaine à Rome» och dess fortsättning »L'empire romain à Rome» (delvis postumt utgifven), i hvilka arbeten ban, med utgångspunkt från Roms monument, i en sällsynt spirituell och lefvande framställning, som dock tagit färg af hans inbitna bat till imperialismen, söker ur dessa monument rekonstruera Roms historia. Härvidlag kommer han stundom in på de skildrade personernas porträttbilder och söker ur dem finna sin uppfattning af deras karakterer bekräftad.* Det är detta som Rydberg närmare utför — delvis i strid mot Ampères uppfattning — i de »ansikten», han väljer att skildra.
Hans ocli Ampères politiska åskådning är i mycket densamma, men de läsa stundom olika meningar ur de ansiktstyper, konsten mejslat af Roms Cæsarer.
Rydbergs första artikel, som omhandlade Cæsar och Augustus, förelåg färdig i november 1874.**
* Så om Cæsar: L'histoire romaine à Rome IV: 468; om Augustus: L'empire romain I: 321; om Tiberius I: 430; Kaligula II: 3; Klaudius II: 23; Nero II: 37.
** Han sände den då till Borchsenius med förfrågan, om denne trodde, att Georg Brandes ville ha dessa uppsatser för Det Nittende Aarhundrede. Där meddelades de båda första ungefär samtidigt med i Svensk Tidskrift. Nero och Klaudius ingingo i Nær og Fjern.
Källa: Project Runeberg ·