Sida 411
OFULLBORDADE DIKTER
40!»
De anteckningar — delvis upprepningar — som föreligga af denna dikt antyda, att den fullbordad tvifvelsutan skulle blifvit en af Rydbergs märkligaste och älskligaste. Några utkast har jag sökt sammanföra sålunda:
Prolog.
Johannes står vid korset.
Då han genom sina tårar betraktar Jesu ansikte, ser han honom som barn igen. Gossens öga och änne, uttryck.
Det är ju ett barn spikadt på korset.
Medan himmelen mörknar och jordbäfningen inträder, är Johannes med kinden tryckt till Jesu sköte försänkt i ett drömmande minne. Han växte i visdom och nåd, men växte dock aldrig ur sitt hjärtas barndom. Barndomen växer med honom och slår ut sin skönaste knopp på korset i hans bön.
Själfva barnascenerna.
Svalan, som hade sitt näste under Zebedeus' taklist, hade gjort sin första utflykt, lärkan första gången höjt sig ur det daggstänkta gräset för att förkunna sin ny-vaknande fröjd, måsens vinge första gången lyst mot morgonrodnaden, då Zebedeus och hans äldre son Jakob gingo till sina nät. Salome betraktade sin yngre son Johannes sofvande. Han drömde om Marias son Jesus, som kom med famnen full af Jerikorosor, glad och leende; men törnena rispade hans bröst. Då ljöd utanför fönstret Jesu röst, som kallade honom vid namn. Johannes vaknade. Rösten kom med vindfläkten från sjön, som rörde och insög blomsterdoftet från slingerväxterna vid det lilla fönstret.
Johannes skyndar ut i den daggbestänka morgonen.
Källa: Project Runeberg ·