Sida 412
40(5
VIKTOR RYDBERG
Marias och Salomes söner vandra hand i hand framåt vid stranden af sjön. Skildringen af morgonen. Johannes glädje att vara hos Jesus. Aili hvad han ser och hör får en djupare betydelse, när han vandrar bredvid Marias son. Det uppstår så många känslor, så många tankar, då han går bredvid den som han älskar. Vingårdsflickorna räcka dem drufklasar. Vassens sus i morgongryningen.
Johannes, »åskans son», sjunger sin faders sång, då han med Jesus vandrar uppför berget under soluppgång:
'Hvart rön att kufva honom med våld, det bjöd han hån, och känd han var, fast zefyrn lik, i staden som åskans son'.
Sjön speglande himmelen flödar ut från Gudslänglan.
Cedrarna sträfvande mot himlen. Gudslängtan.
Lärkans flykt mot skyn. Gudslängtan.
Röken från härdarna. Gudslängtan.
Utsikten från berget öfver all jorden: glädje och ingen annan sorg än den som är efter Guds sinne.
Det är Johannes som vill plundra fågelboet.
'Johannes, en pilt
med flickans fina, milda drag, men ögat lyste vildt'.
Slår Jesus på kinden, då denne hindrar fågelboets sköfling,
'men i samma stund gaf Jesus honom famn och mund, allt sen vardt hans öga mildt'.
Jesus sjunger i verkstaden med Josef om David, ättefadern, och Goliat, huru de stora falla för de små, som hoppas och ha mod.
'Men den som hoppas och har mod, han tror på Jehovah.'
Källa: Project Runeberg ·