Sida 413
OFULLBORDADE DIKTER
40!»
'Att liten pilt slog jätten ned, det är af alla spordt, men att en svag har hopp och mod, se det är godt och
stort.'
Lärjungarne följa honom, de känna igen hans blick.
Jesus ägnat hela sitt lif åt det fattiga, förtryckta folket.
l)en folkledaren kan ej nedsmutsas och bakdantas.
Epilog.
Seklen allt sedan dess en kamp mellan skymning och gryning. Messiassolen bidas.
När kommer den daggbekrönta morgonen?
Då skilda flockar från olika bergtoppar med olika utsikter jubla till hvarandra;
då själfva smältan är till endast för att lindras;
då hvarje nyfödt barn prisas lyckligt som får komma till delta världsklot.
Från denna tid är ock följande utkast till en dikt, som torde vara den i en förteckning såsom Synderskan angifna.
Det var en kvinna, som lefde i synd och skam, hade dock en stolthet, hon hade varit mor — hon hade en njutning: minnet af barnets smek, ett altar: barnets graf.
Satt vid grafven och drömde: barnet i hennes famn; båda döda. En ängel kom, såg med glädje på barnet och ville taga det från modern för att föra det till himlen; men barnet grät och slog armarna kring henne. Han förvandlade barnet till en ros, för att omplantera den i himmelen, men rosen omslöt henne med sina grenar, och hon vardt till ett gyllene band, som fäst-hölls af dess törne. Ängeln förde dem till himmelen.
Källa: Project Runeberg ·