Sida 480
88
VIKTOR RYDBERG
Völuspås författare — en norrman som under 800-talet kommit till Irland — skulle hafva haft de sibyllinska oraklen till förebilder, saknar enligt Rydbergs åsikt hvarje spår af sannolikhet redan därför att själfva de asiatiskt egyptiska sibyllin-böckerna — hvilka voro skrifna på grekiska — i västerlandet vid denna tid voro fullkomligt okända och att de delvis förvrängda notiser, som medeltiden från Lactantius och Augustinus ägde om Sibyllan, voro ytterligt sparsamma.
Rydbergs polemik i denna första del af afhandlingen är i ej ringa grad gäckande. Han skämtar med tanken, att Völuspåskalden i kristet syfte skulle burit hednisk mask, och hans kritik af Bångs antagande, att en käck norrman — den förste på ett halft årtusende efter Lactantius' tid som sett profetissans böcker — skulle spat-serat in i ett iriskt kloster och funnit tio af dessa »Ora-cula Sibyllina», hvilkas befintlighet i det romerskt katolska Europa ingen människa under århundraden förut eller århundraden efteråt spårat, utmynnar i den skämtsamma förklaringen, att det lika litet kunde falla Rydberg in att bestrida denna tomma möjlighet som om någon påstode, att på planeten Mars det funnes ett aktiebolag för mejeridrift, som i fjor gifvit sjutton och en half procent.
Efter denna redogörelse för sannolikhetsgraden af Bångs antagande, ägnar Rydberg den andra och mera betydande delen af sin afhandling (andra häftet) åt en granskning af de likheter, som Bang funnit mellan de sibyllinska böckerna och Völuspå.
Denna afdelning, i hvilken den mera ironiska tonen mestadels är öfvergifven, synes mig förkrossande. Ty här
Källa: Project Runeberg ·