Sida 504
500
VIKTOR RYDBERG
iakttaga emot den myckna lögn som finnes här i världen och som verkligen skulle vara fullkomligt trygg mot hvarje gensaga, om litteraturen saknade mod och sanningskärlek. Hvad våra realister angår, läser jag hellre dem än slike idealister, äfven då jag känner njutningen störd af den brutalitet, hvartill de stundom göra sig skyldige, och af det redan till manér stelnade detaljutmåleri, som i längden blir odrägligt. Trots dessa fel kan jag, liksom ni, beundra Norges och Danmarks nya litteratur och, i likhet med er, medgifva, att vi hafva mycket och mycket af väsentlig art att lära af densamma.»
Till kapten Urban v. Feilitzen (»Robinson») skref ban några månader senare, mars 1883, bl. a. följande, som ju närmast berör den realistiska skolans tendens:
»I striden mellan realism och s. k. idealism på litteraturens område råder (medveten?) förväxling i själfva cle termer, hvarmed de stridande partien betecknat sig. Trots hvarjehanda utsväfningar och hvarjehanda koketteri med cruda naturligheter, synas mig herrar realister vara de, som föra den verkliga, den praktiska idealismens, likasom också den djupare uppfattade moralens talan. Jag känner mig upprörd, när jag på grund af personliga bekantskaper kan konstatera, att det åtminstone delvis är människor in i själens djup uppfyllda af cynism, hvilka här å idealismens vägnar uppträda och taga munnen full af skymford mot ärligt och sedligt sträfvande skriftställare, hvilka förebrås osedlighet, därför att de våga påpeka osedlighetens tillvaro bland våra fariséer.»
Äfven om Rydberg i det nyss anförda brefvet till Norling förklarar sig i stilfrågan vara lika mycket
Källa: Project Runeberg ·